Redan 2008 så startade jag en whiskyblogg. En glad amatör med smal för whisky. Jag har lyckats ta fram de flesta bloggarna jag skrev då. Det blev en nostalgisk resa tillbaka till den tid jag på allvar började intressera mig för single malt. Jag kommer att publicera i en sammanfattande form framöver.
När jag nu startar upp min whiskyblogg under namnet Whiskyhyllan så är det en återblick av min whiskyresa genom åren. Jag har lyckats samla på mig olika texter, bilder filmer och ”tasting notes” . Dessutom har jag samlat på mig för mycket whisky. Jag kommer att komma tillbaka med olika historier runt whisky men också nutid.
Den allra första bloggen
Jag har en bakgrund som kock och bartender för ungefär 100 år sedan. Därför är det kanske naturligt att Single Malt Whisky har blivit en stor passion även om vägen dit har varit lång.
Jag ska med en gång säga att jag är novis på området. Det började egentligen med att jag satt på en barstol i mitt kök och tänkte ta en Bacardi Razz efter en varm sommardag. Nu hade jag en oöppnad Single Malt Whisky stående i min bar som jag har gått och sneglat på. Nån gång måste jag väl prova på. Jag kan säga att mina favorit whisky har stannat vid Lauders, Grants och JW Black Label och en rejäl dos is.
Bowmore Mariner 15 y.o. skårades som jag hällde upp ett par cl. i en konjakskupa. Doften påminde mig om mina dagar som gast på ett segelfartyg (HMS Falken) . Det luktade Hav, tång och tjära. Smaken i denna whisky fick mig att hosta till och liknade kedjerökning av ett paket John Silver utan filter. Nu är jag visserligen icke-rökare sedan 15 år tillbaka men det var den bästa liknelsen jag kunde hitta.
Nu tog jag några cl. varje kväll och blev intresserad av var denna dryck kom ifrån. Varför var den så rökig. Att whiskyn kom från Skottland visste jag men inte varifrån. Jag blev lite besatt av whisky historia och framtällning av single malt. Började läsa allt jag kom över både på nätet och i böcker.
Whiskybloggen Calling
Bowmore blev min favorit whisky ganska omgående så jag jag inhandlade rask ett antal buteljer och satte igång att prova och jämföra. Bowmore kommer från ön Islay som är en egen region
- Bowmore Surf
- Bowmore 12 y.o.
- Bowmore Darkest 15 y.o.
- Bowmore 17 y.o.
- Bowmore 18 y.o.
Whiskey regionerna är en hel historia för sig självt. Regionerna har sina egna särarter vad det gäller doft och smak. Islay regionerna kännetecknas av mycket rök och tjära. Speyside som är den regionen som har flest destillerier ligger mestadels utmed floden Spey.
Whiskybloggen vandrar vidare
Efter att jag provat Bowmores rökiga drycker köpte jag en Balvinie Double Wood 12 y.o. En Whisky som kom från Speyside och inte hade någon rökighet alls. Den var så långt i från vad jag trodde var Single Malt. Här doftade det vanilj och honung och rökigheten var knappt märkbar.
Jag inhandlade snabbt tre nya flaskor. En Balvinie Single Barrel 15 y.o. Här doftade det frukt och vanilj. Smaken likaså. Nu var alkohol styrkan lite starkare så ja provade med några droppar vatten. Det omkullkastade min åsikt att en whisky dricker man outspädd. Mer om det en annan gång i bloggen.
Nästa blev en Balvinie Port Wood 21 y.o. Denna whisky hade lagrats på portvins fat och var mörk till färgen. Den doftar starkt av just portvin men också honung. En intensiv smak av portvin och frukt.
Efter det var jag såld på Speyside whisky men den tredje flaskan fick mig att åter hamna på ön Islay. Flaskan var en Ardbeg Ten.
Mina upptäckter så här långt är att Whisky från Islay och Speyside är två helt olika drycker. Med Ardbeg så upptäckte jag att en rökig Ardbeg och en rökig Bowmore är även det två helt olika drycker.
Slàinte